PjuffTuff

När jag gick hem från Sofia så kom jag tänka på en sak som en sa till mig för länge sen. " Det är mörkt ute är du inte rädd ? " Jag vet inte om jag någonsin svarade på den frågan för det var så chockad jag blev. I hela mitt liv så har jag varit och vandrat ensam i mörkret. Jag tycker att det är skönt att gå ensam när det är mörkt. Det är så jag känner och det är skönt att utsidan av världen är likadan som insidan av mig. Jag har liksom hela livet gått ensam och famlat i mörket. Gått och letat efter ett ljus. Och aldrig har jag hittat något. Inte förens jag träffade dig. Det är fortfarande mörkt och det är fortfarande ensamt. Men jag kan se ett ljus långt borta där du står och räcker ut en hand. En dag kommer jag nå dit och då hoppas jag att du känner som jag när jag håller dig i min famn. Sofia du är den bästa vän någon kan ha och jag älskar dig mest av allt.